En nioårig pojke, från ett trasigt hem, hittats död i en container. Mördad. Dagen efter hittas liket av en bränd kvinna i en skog. På något sätt hör morden ihop. Frågan är bara hur.

Som i Kallentofts tidigare deckare är det kriminalinspektören Malin Fors som får i uppgift att lösa fallen.


Det händer inte mycket i boken, men när det väl händer, händer det rejält. Trots den sega handlingen kan jag inte annat än dras med i Kallentofts nästan poetiska sätt att förmedla historien. Hur han får de döda att berätta sin historia, och hur han får den ex-alkoholiserade kriminalinspektören att framstå levande utan att för den skull glorifiera henne.


Jag kan tyvärr inte höja boken till de skyar jag önskar, men jag kan göra det med Kallentoft prosa.


 :-)  :-)  :-)